Mera sommar!

En liten humla som stoppar i sig av läckerheterna och min svarta stockros i blom. Det roliga var att en av rosorna var enkelblommig och den andra dubbel, från samma kruka. Ibland har man tur.

Slarv kan löna sig

Om man inte rensar så noga utan låter naturen ha sin gång kan det bli så här vacker i utkanten av rabatten.

När himlen är grå

När det inte finns en enda skiftning på himlen och luften är fuktig av regn. När mamma säger att det redan snöat uppe i stugan och tröttheten smyger sig på, när himlen är alldeles grå, vad det är skönt med sommarbilder då;)

Växthuset som jag ser det från min östra sittplats.

Kebnekaise

Jag gillar det spontana. Som till exempel när min svägerska ringer och frågar om inte jag vill följa med till Kiruna och promenera upp till Kebne. Bara så där. Jag tror hon ringde på söndagen och vi åkte tisdagmorgon med 6.20-tåget.

Om du läst min blogg tidigare förstår du att jag lämnat hem Uffe till sin rätta ägare för man kan ju inte lämna en kattunge flera dagar.

Vi gjorde en dagstur upp till fjällstationen och tillbaka. En promenad på ca tre mil den dagen så det får vi väl vara nöjda med. Vi rekognoserade lite inför en framtida toppbestigning:).


Mina skor som står närmast i bild är numera pensionerade och faktiskt begravda... De hade några år på nacken och var således ingångna och sköna men väl hemma igen hade det gått hål på innersulan. Så kan det gå.


Tyvärr var inte vädret så soligt och fint som de lovat på nyheterna men samtidigt var det bra promenadväder. Vi tog oss fram utan att bli genomsvettiga trots en periodvis ganska rask takt.

Men resan till Kiruna blev mer än bara Kebne. Det blev en Lapplandsturné. Trots att jag varit sambo med en Kirunabo i tolv år var det första gången jag åkte dit för att se mig omkring (inte bara åka genom). Kiruna är en riktigt vacker stad, tycker jag, särskilt om man kommer från Nikkaluoktahållet. I staden shoppade vi, besökte den fantastiskt vackra kyrkan, stadshuset, mm. I Jukkasjärvi åt vi en god lunch på hembygdsgården, kollade in kyrkan och ishotellets turistsatsning (själva hotellet har ju dock redan smält ner för säsongen).
Vi bodde hos svägerskans generösa släktingar. Inte bara så att de bjöd oss på mat utan de bjöd oss på upplevelser och ett hjärtligt sätt. Sådana människor som man känner sig välkommen hos.
På hemvägen som gick med bil åkte vi förbi släktgården i Parakka, stannade till vid Jokkfall för en glasspaus och njöt av utsikten. Idel nya vägar för min del.

Nostalgitripp

Cyklade iväg med svägerskan och brorssonen till grannbyn där Lena öppnat café i ett av sina gårdshus (som också sägs vara första skolan i byn). Jag blir så imponerad av hennes skaparkraft och goda smak. Det var en riktigt nostaligtripp till någonstans av början av förra seklet. (eller kanske ännu längre tillbaka?) Som syns på bilderna är det gjort fint både ute och inne.
Jag publicerar lite bilder och så får de tala mer än orden. Varje tisdagkväll har hon öppet och jag glömde fråga om övriga dagar men blir du sugen på att åka till henne och njuta lite av förträffligt fika i en gammaldags miljö så hör av dig ska jag kolla bättre med öppettiderna.
Bilden på fikabrödet är bara en liten del av allt hon hade..! Det gäller förstås även miljöbilderna.

Gjuta i betong

Förra året provade mina kompisar och jag att gjuta i betong för första gången. Med hellyckade resultat. Vi var alla nöjda med det vi åstadkommit. Krukor, trädgårdsprydnader, fågelbad i rabarberblad m.m. Vi har planer på att prova göra sittbänkar också, men dithän har vi inte kommit ännu. Idag gjöt jag med svägerskan, hade ett gigantiskt rabarberblad som jag använde som mall, sedan räckte bruket till en liten "kula", och ett hjärtformat fågelbad också, eller om jag planterar taklök i den kanske.
Här hade jag tänkt lägga ut en bild över hur det såg ut när vi skapade/geggade men bildprogrammet vill inte samarbeta ikväll. Jag har gjort precis som jag brukar så jag förstår ingenting men jag konstaterar faktum och så får det bli ett inlägg med bara ord idag.

Sommarkväll i stugan

Nu är det längesedan jag skrev något inlägg och massor av saker har förstås hunnit hända. Har haft en minisemester med goda vänner och skrattat i två dagar för att det var så himla roligt och trevligt!
Har också skickat iväg barnen på scoutläger, blir säkert en höjdare för dem (mindre kul för en hönsig mamma)!
Min barndomskompis kom ikapp och fyllde 40 hon också, så vi firade henne hemma på deras gård i Boden. En härlig sommarkväll och vi satt ute och åt god mat, sjöng, tävlade i lag och hade allmänt trevligt.
Jag har ätit surströmming med grannen, tänk att det är så gott! Och så har jag varit några dagar i stugan hos mina föräldrar och det är därifrån bilden kommer. Vi tog båten ut på älven för att spana in bävrar, en hann vi se men man såg inte vad det föreställde på bilden så jag väljer att publicera den här på Haradsbron i stället, med solen på väg ner.

Med den här utsikten har jag vuxit upp, är det då konstigt att jag är en obotlig romantiker?


Växterna hemma på gården fortsätter att avlösa varandra, just nu är det bland andra min svarta stockros som blommar. Hade glömt vilken färg jag valt så det blev en skön överraskning.

Dvärgschersmin

Ljuvlig doft och vackra blommor.


Planterade busken så nära sittplatsen jag kunde, tyvärr har gullstavarna tryckt den lilla åt sidan så pass att den blivit övertung åt ena hållet. Det får bli en omplantering av "de gula" så snart blomningssäsongen är över.

Uffe sitter i knät och ser med intresse på alla tangenter som guppar upp och ner. Försökte till och med hjälpa mig tidigare men, ja, vad ska jag säga, han kan inte stava ännu, åtminstone inte på svenska;.

Han spinner som en V8 där han ligger i min famn. Vem behöver en man när man har en kille!?!

Pioner i blom.

Vit Festiva Maxima

Den storblommiga vita pionen har jag klippt in för att kunna njuta ordentligt av, det har nämligen inte varit något utesittarväder - ännu! Dessutom gjorde den tunga blomman att hela växten nästan låg på backen. Den reste sig ett par decimeter i alla fall, men nu är nya knoppar på väg att slå ut. Får införskaffa fler stöd så jag kan sitta på uteplatsen för nu ska väl vackervädret ändå komma..?



På den övre ceriserosa bondpionen räknade jag till 40 knoppar (oj, på den här bilden syns bara den övre men inte särskilt väl..!) Cirkeln bakom det valvformade armeringsstödet är en av mina sittplatser i trädgården. Jag anlade den för fem år sedan. Då fanns några tunna rosstjälkar, och apeln, körsbärsträdet/-busken och så fyllde jag tomrummen med tagetes. Nuförtiden behövs inga tagetes här. Kanelrosorna fyller nästan hela rabatten och jag får vakta lite på dem så alla blommor får komma till tals.
Tagetes har jag dock på andra platser, för det blir ingen trädgård utan dem:).

Min favoritkille

Igårkväll ringde telefonen och jag fick besked om att Gammel-Ulf, 12 veckor var klar för leverans. En del små saker att ordna innan jag åkte iväg och hämtade honom. Nu är han tyvärr inte min! Jag har honom bara till låns av mina barn och deras pappa som han ska bo hos mesta tiden. Men jag har lovat ställa upp när det krisar,

vem kan säga nej till en sådan här snygging?




På upptäcksfärd hos "plast-matte"


Jag har redan tagit ett trettiotal bilder på min lilla kelgris, men publicerar de här två så länge... En kattunge är förstås inte så märkvärdig men jag är stolt som en förstföderska:).

Mamma fågel

Här lyckades jag komma ganska nära utan att skrämma iväg mamma fågel.


Ser ni henne där uppe i boet? Jag tog en bild där jag zoomade mer men den blev alldeles suddig.

Inte världens bästa boplats

Jag skäms för att det ibland är så vansinnigt långt mellan tanke och handling för min del. Den här gången har det också påverkat en hel liten familj.

Kransen som jag köpte och hängde upp till jul på min ytterdörr har varit grön och fin till för en månad sedan, därför har den fått hänga. Att jag sedan lät den sitta kvar beror till stor del på lättja, min lättja. Men igår tänkte jag iallafall plocka ner den så jag tyckte mig se att den hade börjat mögla, något brunt och luddigt fanns högst uppe på.

Döm av min förvåning och mitt lilla skri när jag ser fem små fågelungar som inte öppnat ögonen, knappt fått vingar och i total beroendeställning till sina föräldrar ligga i en väl skålformad, brun och luddig boplats högst uppe på, kransen.

Det gick fort att hämta en hammare, en stor spik och fästa alltihop på väggen intill dörren och arrangera den nya adressen. Jag väntade och väntade, men inte ville föräldrarna flyga dit, så efter över en timme plockade jag ner boet/kransen igen och hängde upp den på dörren. Då dröjde det bara någon minut så var mamman där. Tack och lov!

Här lite bilder på mina fina grannar.
Boet nedplockat i väntan på ny adress, tillbaka på dörren, fågelungarna, förhoppningsvis lyckligt ovetande om vad som hände och en av föräldrarna i björken, avvaktar med förmodad förskräckelse

Bilbingo

En eller ett par gånger varje sommar kommer min granne över och föreslår att vi ska åka och spela bilbingo. Varje gång tror jag att det säkert är min tur att vinna just ikväll. Än så länge har den fantasin inte slagit in. Siffra efter siffra ringas in och när jag till slut får bingo på en rad är det full bricka som gäller. Surt, sa räven om rönnbären.
Det blev alltså förlust igen, -70 kronor. Men vi hade trevligt...:)

Grönliljan

Nu står den i knopp, grönliljan som jag frösådde
för tre år sedan och som jag enligt experterna skulle få vänta på i sju år. Jag är så glad! Extra glad är jag förstås då liljan jag köpte för några år sedan helt bryskt "trimmades" ner av min kära pappa som i all välmening var här och hjälpte mig. Han trodde det var ogräs och jag hade inte hjärta att vara arg för en mer hjälpsam pappa finns inte. Därom råder inga tvivel!


Förgylld trädgårdstomte på hedersplats;)
Man ska inte prata om vad man aldrig ska göra. Med stolthet i rösten hade jag klarerat för mina trädgårdsintresserade vänner att det sista som skulle i trädgården var en tomte. Naturligtvis uppmärksammades detta otänkta utlägg och sattes på prov när jag fyllde 40. En förgylld tomte och förväntasfulla vänner. Och nu står han där, skiner som solen även idag när det är mulet. Man ska aldrig säga aldrig:)

Fotbollshelg

För första gången har min dotter deltagit i Piteå Summer Games, en fotbollscup med flera hundra deltagande lag. Verkligen imponerande hur hela staden är involverad och deltar. Alla platta, jämna gräsytor såg ut att vara aktiverade och målade med fotbollslinjer. Ett stort antal engagerade domare, jag undrar hur många matcher som spelades samtidigt under dessa tre dagar?
Vårt lag hade fått fina tider att spela på. Inga riktigt sena och inga riktigt tidiga matcher utan lite mer mitt på dagen.
Solen sken både lördag och söndag, precis som brukligt, att det var lite kallt på fredagen är redan glömt.

Hur gick det då, jo av fyra spelade matcher vann tjejerna två, spelade lika i en och förlorade en. De var jätteduktiga!

A smile cost's nothing

Fann den här dikten på ett vykort i England, och jag gillade den:)

A smile cost's nothing, but gives much. It enriches those who receive, without making poorer those who give. It takes but a moment, but the memory of it sometimes lasts forever. None is so rich or mighty that he can get along without it, and none is so poor but that he can be made rich by it. A smile creates happiness in the home, fosters goodwill in business, and is the countersign of friendship. It brings rest to the weary, cheer to the discouraged, sunshine to the sad, and it is natures' best antidote for trouble. Yet it cannot be bought, begged, borrowed or stolen, for it is something that is of no value to anyone until it is given away. Some people are too tired to give you a smile. Give them one of yours, as none needs a smile so much as he who has no more to give. Anon

Gammal...

...som en hundraåring känner jag mig när jag försiktigt går runt på gården. Rädd för att halka i det våta gräset, rädd för att slita upp såret, så jag typ av trippar.
Blommorna och gräset uppskattar säkert fukten men jag tror alla väntar på värmen. Det kommer att explodera av färgkaskader då alla knoppar ska spricka ut i fullödiga blommor.

Mina "ogräsrosor"
(jag kallar dem så för de sprider sig överallt:) inte för att jag på något sätt tycker illa om dem - snarare tvärtom, jag älskar doften och färgen, insekterna de drar till sig. När jag kan dricka mitt förmiddagskaffe i deras sällskap, i solen och inandas kraft) har börjat lite grann, likaså lupinerna och aklejorna.




Sex eller sju år gamla rododendron som nästan aldrig trivts hos mig blommar nu så här fint, efter omplantering i söderläge:)














Några elaka sorkar har ätit upp de flesta av mina liljor. Gissa om jag har haft sorg!

Jordgubbsplantorna lovar mycket, titta bara:


På lördag ska det bli soligt! När jag var barn pratade vi om ryssvärmen som drog in över landet och gjorde att till och med Luleälven värmdes upp och blev badtjänlig. Jag saknar ryssvärmen!

Kram

Midsommarstången

Det blev en blomstrande midsommarstång. Det blev också lek för de leksugna och dans för de dansanta och jordgubbstårta till alla, denna midsommar.

Midsommar i Saltoluokta

Vädret blir som det blir, ingen höjdare denna midsommar och därför inte mycket att prata om. Ändå hade vi en härlig semester med lagom mycket vandring, trevligt sällskap vid bordet och god mat. Mina två barn och jag gjorde en toppbestigning och en lågbergsvandring. Den uppe på heden var faktiskt trevligare. Visst är utsikten bedårande när man kommer upp men det är så härligt att vandra i torrmossan, höra hur riset knastrar under kängorna och när vi kommer till ett blötparti tar vi av oss strumpor och skor och går barfota i det myrlika. Fötterna blir underbart sköna efter en promenad i det våta. Vet inte varför, så sköna blir de inte när man badat i älven eller havet, den som inte har provat borde ta chansen. Mitt sommartips är att du tar av dig skorna nästa gång du plockar hjortron ;)!


Lite sol kvällen innan midsommaraftonen, här blickar jag ut över sjön Langas med berget Kierkau som fond.

Midsommarmiddagen var som vanligt alldeles utsökt på fjällstationen. Sill i olika inläggningar, fisk och vilt från trakten, hjortrontiramisou och färsk potatis (men den måste ha tagits söderifrån...)
Vi hamnade brevid en Stockholmare, en familj från Australien/England och en grekisk/svensk familj. Det blev mycket engelska den kvällen.




Fjällvråken seglade över våra huvuden och göken satte sig strax bakom oss och "gockade" när vi hade fikapaus, en ripa skrämde vi upp när vi gick men den fastnade inte på bild.






Att jag blev akut sjuk vid hemkomsten har naturligtvis inget med trippen att göra, det var blindtarmen som var både inflammerad och infekterad. Den är borta nu och jag har lyftförbud i minst en vecka. Jag är glad att jag hann hem, ska verkligen försöka ta det lugnt, sitta mycket vid datorn, njuta av bra böcker och mina underbara hjälpsamma barn.

Apelblom och pionknoppar

Datorn är frisk från sitt virus och jag har köpt en digitalkamera!
Min prydnadsapel står i blom, rosa blommor mot röda blad. Några få äpplen hänger kvar från ifjol. De är två centimeter stora, eller rättare sagt små och så sura och hårda att inte ens insekterna går på dem;).
Pionerna är i knopp och den nya vita har en knopp som är större än något jag tidigare sett. Vad månde bliva? Min rododendron som fört en tynande tillvaro och placerats om gång efter annan trivs nu, i söderläge(!) bättre än någonsin. Full i knopp även den, får väl tacka förra sommarens myckna regnande...

Om några dagar åker jag till fjälls med familjen, blir spännande att se hur långt våren och sommaren har hunnit där. Myggorna lär ska kläckas efter midsommar så förhoppningsvis klarar vi oss.

Solen skiner

Solen skiner och samtidigt verkar himlen öppna sig och släppa ner miljoner och åter miljoner små hagel, jag får se vad jag gör idag...

Jag bläddrade i gamla bilder och hittade den här fina. En insekt, av för mig okänd art, som knallade runt på en av björkstubbarna som jag använt som sittplats runt eldstaden.

Rost och kristall

Några hundralappar flög iväg när jag besökte Hjortgården, men jag fick mycket för pengarna. Ett vackert smycke, en gjutjärnsgroda med guldkrona, småpryttlar till barnen och dessa små glaskristaller som jag ska hänga upp i armeringsmattan som står som växtstöd i min trädgård. Temuggar, en tvål mm. Rena rama julafton ;).

Nu är det däremot trädgårdsstädning som gäller. Den rödbladiga smällspirean ska få komma i jorden samt ett par ölandstok som fått stå i plastsäck hela vintern - de grönskar. Vilken livskraft!

Det spirar

För några dagar sedan frösådde jag verbena, hedvignejlika, tagetes, sommarslöja och solrosor och nu syns knappt den bruna jorden av alla gröna små uppkomlingar. Lyckades så bra för några år sedan när jag sådde "i klump" att jag ville prova det i år igen. Det är bara solrosorna som är planterade en och en. De övriga ska få komma upp i klunga. Tre bulliga tageteskuddar istället för, som min pappa uttryckte det; "hej-på-dig-blommor", de som står utställda på rad i en rabatt och tycks vinka till varandra. "Hur har du det därborta?"

Har införskaffat en kompostkvarn men den står kvar i kartongen. Full huggning men ingen ved, hoppas att det är tydligt nog ;). Ni som redan har fattat behöver inte läsa förklaringen nedan:
Jag har väldigt mycket annat att göra förutom att sköta om trädgården.

Har en härlig trädgårdsresa preliminärbokad med en kompis, en annan med syjuntegänget. Det blir en vår och sommar i blommornas tecken - igen.

Nytt år, ny vår :)

När jag oljat in en tredjedel av trädäcket flög tanken genom huvudet att det nog hade räckt med en hälften så stor uteplats... Men väl färdig så gladde jag mig! Idag ska möblerna ut.

Petuniorna ser kraftiga och fina ut, extra fina kanske för att jag drivit upp dem själv. För första gången har jag vågat knipsa dem hårt så nu får jag volym istället för längd. Jag som inte ens tyckte om petunior för några år sedan... Pelargoner däremot älskar jag och har älskat hela tiden. Mina egna som övervintrat i källaren blommar redan i klart rött. Tre nya köpte jag förra helgen på Smultronstället i Umeå, vilken trevlig överraskning den trädgården var. Kräver ett återbesök när våren närmat sig sommar ännu mer. En rosenpelargon köpte jag och två mörkblommiga engelska. Upptäckte till min besvikelse att namnlapparna inte följde med hem och la inte någon notis om namnen vid inköp.

Digitalkameran är ännu inte inköpt, tänkte vänta tills den jag ville ha blev billigare men då kom en ny, bättre variant och då ville jag ha den men tänkte vänta tills den blev billigare och då kom, ja, ni förstår. Det gäller väl egentligen bara att bestämma sig. Ska väl inte skylla hela min beslutsvånda på att jag är våg, men jag ÄR våg, och det spelar in.

Vintergäcken blommar hos mig, en kompis i Stockholm skickade bilder på körsbärsblom. Vi vet i alla fall vad som väntar oss och får väl glädjas med dem där nere så länge.