A smile cost's nothing

Fann den här dikten på ett vykort i England, och jag gillade den:)

A smile cost's nothing, but gives much. It enriches those who receive, without making poorer those who give. It takes but a moment, but the memory of it sometimes lasts forever. None is so rich or mighty that he can get along without it, and none is so poor but that he can be made rich by it. A smile creates happiness in the home, fosters goodwill in business, and is the countersign of friendship. It brings rest to the weary, cheer to the discouraged, sunshine to the sad, and it is natures' best antidote for trouble. Yet it cannot be bought, begged, borrowed or stolen, for it is something that is of no value to anyone until it is given away. Some people are too tired to give you a smile. Give them one of yours, as none needs a smile so much as he who has no more to give. Anon

Gammal...

...som en hundraåring känner jag mig när jag försiktigt går runt på gården. Rädd för att halka i det våta gräset, rädd för att slita upp såret, så jag typ av trippar.
Blommorna och gräset uppskattar säkert fukten men jag tror alla väntar på värmen. Det kommer att explodera av färgkaskader då alla knoppar ska spricka ut i fullödiga blommor.

Mina "ogräsrosor"
(jag kallar dem så för de sprider sig överallt:) inte för att jag på något sätt tycker illa om dem - snarare tvärtom, jag älskar doften och färgen, insekterna de drar till sig. När jag kan dricka mitt förmiddagskaffe i deras sällskap, i solen och inandas kraft) har börjat lite grann, likaså lupinerna och aklejorna.




Sex eller sju år gamla rododendron som nästan aldrig trivts hos mig blommar nu så här fint, efter omplantering i söderläge:)














Några elaka sorkar har ätit upp de flesta av mina liljor. Gissa om jag har haft sorg!

Jordgubbsplantorna lovar mycket, titta bara:


På lördag ska det bli soligt! När jag var barn pratade vi om ryssvärmen som drog in över landet och gjorde att till och med Luleälven värmdes upp och blev badtjänlig. Jag saknar ryssvärmen!

Kram

Midsommarstången

Det blev en blomstrande midsommarstång. Det blev också lek för de leksugna och dans för de dansanta och jordgubbstårta till alla, denna midsommar.

Midsommar i Saltoluokta

Vädret blir som det blir, ingen höjdare denna midsommar och därför inte mycket att prata om. Ändå hade vi en härlig semester med lagom mycket vandring, trevligt sällskap vid bordet och god mat. Mina två barn och jag gjorde en toppbestigning och en lågbergsvandring. Den uppe på heden var faktiskt trevligare. Visst är utsikten bedårande när man kommer upp men det är så härligt att vandra i torrmossan, höra hur riset knastrar under kängorna och när vi kommer till ett blötparti tar vi av oss strumpor och skor och går barfota i det myrlika. Fötterna blir underbart sköna efter en promenad i det våta. Vet inte varför, så sköna blir de inte när man badat i älven eller havet, den som inte har provat borde ta chansen. Mitt sommartips är att du tar av dig skorna nästa gång du plockar hjortron ;)!


Lite sol kvällen innan midsommaraftonen, här blickar jag ut över sjön Langas med berget Kierkau som fond.

Midsommarmiddagen var som vanligt alldeles utsökt på fjällstationen. Sill i olika inläggningar, fisk och vilt från trakten, hjortrontiramisou och färsk potatis (men den måste ha tagits söderifrån...)
Vi hamnade brevid en Stockholmare, en familj från Australien/England och en grekisk/svensk familj. Det blev mycket engelska den kvällen.




Fjällvråken seglade över våra huvuden och göken satte sig strax bakom oss och "gockade" när vi hade fikapaus, en ripa skrämde vi upp när vi gick men den fastnade inte på bild.






Att jag blev akut sjuk vid hemkomsten har naturligtvis inget med trippen att göra, det var blindtarmen som var både inflammerad och infekterad. Den är borta nu och jag har lyftförbud i minst en vecka. Jag är glad att jag hann hem, ska verkligen försöka ta det lugnt, sitta mycket vid datorn, njuta av bra böcker och mina underbara hjälpsamma barn.

Apelblom och pionknoppar

Datorn är frisk från sitt virus och jag har köpt en digitalkamera!
Min prydnadsapel står i blom, rosa blommor mot röda blad. Några få äpplen hänger kvar från ifjol. De är två centimeter stora, eller rättare sagt små och så sura och hårda att inte ens insekterna går på dem;).
Pionerna är i knopp och den nya vita har en knopp som är större än något jag tidigare sett. Vad månde bliva? Min rododendron som fört en tynande tillvaro och placerats om gång efter annan trivs nu, i söderläge(!) bättre än någonsin. Full i knopp även den, får väl tacka förra sommarens myckna regnande...

Om några dagar åker jag till fjälls med familjen, blir spännande att se hur långt våren och sommaren har hunnit där. Myggorna lär ska kläckas efter midsommar så förhoppningsvis klarar vi oss.